...PÅ TIDEN att jag tar upp mina försök till blogg igen. Eller? Var några år sen sist. Och livet har ju förändrats en hel del. 

Bor numera i Kortedala tillsammans med gammeltanten Stina, som förövrigt fyller 18 år på tisdag. Findus har blivit adopterad av Jonny. Men finns bara några uppgångar längre bort så jag kan träffa honom varje dag om jag vill. Stina behöver lugn och ro. Hon har ju astma och inhalerar 2 gånger per dag, högt blodtryck och medicin för detta, sköldkörtelproblem och får medicin för det samt endast 20% njurkapacitet och får specialkost för det. Dessutom är hon stendöv och lite skör i benen. Minsta tecken på att hon har ont kommer göra att jag får ta ett oundvikligt beslut....Men än så länge får hon finnas kvar och jag är hennes personliga assistent...

Själv skulle jag väl också behöva personlig assistent. Är inte mkt med den här människan numera. Fibromyalgi, Dercums sjukdom, migrän, underaktiv sköldkörtel, artros i båda knäna och ena höften m.m Men detta hindrar inte FK att kräva att jag fixar ett jobb. Va???? Jag som är glad när jag orkar stiga upp på morgonen. AF tycker inte att jag kan jobba alls. Så nu har jag tagit det stora beslutet att gå i förtidspension. Blir vääääääldigt knapert framöver..Men orkar inte kriga mer med myndigheterna. Så det får gå som det vill. 

Har tänkt att ta upp min hobby släktforskning igen och även börja gjuta lite i gips. De dagar jag orkar. Sen har jag ett helt rum med kartonger som ska gås igenom och skänkas/kastas. Så det finns hur mycket som helst att göra...när jag orkar. Och goda vänner har jag som jag gärna umgås med...när jag orkar. Förmedlaren på AF var lite orolig att jag skulle sätta mig i en stol och inte göra nåt mer...Men så blir det absolut inte. Det bästa är väl nu att NÄR jag inte orkar, så behöver jag inte...Oavsett vad. Det blir liiiite lugnare i själen. 

Nu ska jag utfodra en utsvulten katt och en kaffetörstig matte.

Vi hörs!

Nu har Stina fått en tid hos Veterinär Gustaf på Lerums Djurklinik. Fredag 14.30 Då ska han kolla upp Stinas knöl, ta en massa prover m.m Jag vet inte hur mycket pengar Änglakatten fått in hittills. Men jag vet med säkerhet att, skulle det bli pengar över så går det till andra katter som har det svårt.

Håll nu tummarna för Stina på fredag. Om han hittar något tråkigt eller om proverna visar nåt fel så hoppas jag bara att det går att åtgärda. Med medicin och massor av kärlek. Vill ha kvar min kramgoa vän ett bra tag till...       

Min lilla älskade skrutta! Snart 16 år. I över 15 år har vi gått sida vid sida. En familjemedlem lika viktig som resten av familjen. Därför blev jag nu förtvivlad när jag, för en vecka sedan, hittade en knöl vid en av hennes spenar. Ser inte bra ut.

Har nyligen varit inne på Blå Stjärnan för att hon inte kunde kissa. Efter alla prover o röntgen konstaterades att hon hade grus o kristaller i urinblåsan. Så Stina fick antibiotika och i fortsättningen satt på svindyrt specialfoder. Det räcker ju inte med att hon har astma och måste andas i inhalator varje morgon...som hon avskyr. Antibiotikan och fodret gjorde sitt, så nu är hon bra från den biten i alla fall. För tillfället är väl bäst att tillägga. Hon behöver ju följas upp med lever, njur och sockerprover.

Tyvärr godkände ju inte Agria mina fakturor från Veterinären eftersom Stina haft urinvägsinflammation några gånger i sitt långa liv. De hävdar att det är kroniskt och hon har fått grus o kristaller från detta.

Ja, jag gick ju själv på en blunder när jag fick försäkringsbeskedet från Folksam gällande Stina. Att hon i fortsättningen inte skulle få ersättning med mer än 5000 kronor. Agria lockade med 60 000 kronor för den gamla katten och jag ringde dit och fixade över henne. INGEN sa åt mig att det kanske inte skulle vara så klokt att byta försäkring. Jag trodde ju att jag gjorde det bästa för min lilla prinsessa. Eller hur! Men så var det ju inte. Och när jag läser det finstilta (med förstoringsglas) så ser det inte ut som om jag någonsin kommer få nån ersättning från Agria. Oavsett sjukdom. Så jag fick snällt betala 11 000 för Stinas läkarbesök. Lite svårt när man är sjukpensionär samt delvis arbetslös. Finns inte en spänn över när räkningarna är betalda. Tack till min älskade dotter som kunde låna mig pengarna.

Som sagt, upptäckte nu denna knölen. Och blev förtvivlad. Inte är jag beredd att skiljas från min finaste vän än. Min trösterska med den finaste mjuka päls som finns. Samtidigt vill jag ju absolut inte att hon ska gå omkring och ha ont. Fick genom bekanta höra talas om Änglakatten på Facebook. Två eldsjälar som gör allt för att hjälpa till med hittekatter och andra katter som har det svårt. Skrev till dem och frågade om råd. De har nära samarbete med en veterinär i Lerum. De tvekade inte när jag berättade om Stina. Så nu är det en stödinsamling upplagd på deras sida. Och jag är alldeles hänförd av all respons, kärlek, omtanke och pengar som skickas av helt okända både två och 4-benta. Och även ni som är mina vänner har skickat en slant. Kan bara säga TACK från djupet av mitt hjärta.   

Som det ser ut nu så kan jag få komma till Veterinären på fredag och undersöka Stina. Vad som sen ska göras, återstår att se. Jag tar en dag i taget nu. Det kan ju bli operation. Huvudsaken är att mitt lilla sockergryn inte far illa. Jag kommer rapportera på bloggen vad som händer...Så håll alla tummar för att det ska lösa sig på bästa sätt.

Kram från Stina och mig..     

Så har det nu kommit några snöflingor även till Göteborg. Vackert..men livsfarligt. Jädrans halt ute alltså. Känner mig som jag har skitit ner mig när jag struttar fram på gångbanor och annat. Knät är inte läkt sen förra vurpan. HATAR ISGATOR!!!!

Julen fick vi däremot fira utan något vitt. Va svårt det är att få julstämning då. Granen står så grann i stugan...Julmaten doftar underbart på borden...Julklapparna lockar förföriskt med sina okända innehåll...Kalle Ankas kolibrier zum..zum..zum... Men det är något som fattas. SNÖ! Jag kanske har för stora krav. Med all miljöförstörelse ser det ut som årstiderna går in i varandra. Och vi har inga tydliga perioder längre.. Trist...   

Nyårsafton svepte förbi med lite go mat å en flaska champagne vid 12-slaget...Och plötsligt är det 2017. Tiden rusar iväg nu för tiden. Hinner inte riktigt med.. Men jag vill verkligen ta tillvara på varje dag. Inte så att jag ska ha en lång lista med saker att göra, utan mer försöka leva i nuet. Gårdagen är ju förbi. Det som hände då kan man aldrig ändra på. Ångra? Javisst. Men hjälper det? Blir det bättre? Nej! Istället grottar man in sig i en massa deppresiva tankar.

Morgondagen vet vi inget om än. Den kommer oavsett vad vi gör. Och nya saker kommer hända. Men då ska man inte slösa bort den dagen som är IDAG, med att oroa sig för morgondagen. Utan ta tillvara på nuet, så bra det går. Vara tacksam för att man har tak över huvudet, mat i kylskåpet, kläder och varma skor att ta på sig och som jag har, världens finaste dotter. Jo, jag har många problem och svår ohälsa. Och vissa dagar skiter jag i allt. Man är inte mer än människa...Men att gå och sukta efter saker som jag aldrig kommer ha råd med, eller resor jag aldrig kommer göra är väl ändå rätt så bortkastad tid. Men även där glömmer jag bort mig ibland och bara gnäller. Det går ju ingen större nöd på mig, men ibland kommer man in i svackor när allt är svart. Å då blir det mycket gnäll... Dumt av mig...Jag vet. Men jag försöker se lite positivt på tillvaron då...Ta upp en kelsjuk katt i knät och bara goooooosa....Länge. DET är livskvalite på högsta nivå.

Nu ska jag skura av badrummet från tak till golv och sen diska. Efter det SKA jag känna mig nöjd och tillbringa kvällen med katten Stina (Findus är i sitt fosterhem några dagar så att Stina får lugn och ro) och TV. Imorgon ska jag upp tidigt och jobba hos min brukare.

Vi hörs!   

Japp så har man gjort sitt första ensamma pass på Sifo. 4,5 timmar...som kändes som 40,5 timmar... Jösses..Hade ingen aning om att det var så psykiskt krävande att göra markandsundersökningar genom att ringa hem till folk. Efter 1,5 timme var jag gråtfärdig och visste inte om jag orkade sitta 1 sekund till. Men efter lite kaffe latte och en halv lussekatt kämpade jag på igen. Kvinnan som satt bredvid mig och ringde tyckte det var kallt i rummet och hade filt på sig. Skojar du?..sa jag...Jag är fullständigt genomsvett! Mina kinder glödde som mogna tomater. Kanske berodde på att hon jobbat några år och detta var mitt första pass. Näväl...ska dit och jobba måndag och tisdag kväll igen.

Jag är ju dessvärre inte i den positionen att jag kan välja ett jobb som är roligt och intressant. Jag får helt enkelt hålla till godo med det som finns, och med dem som vill ha mig. Så det är bara att bita ihop och göra sitt bästa. Har ju kvar timvikariet som Personlig Assistent också. Så jag får hoppas på mer jobb där....

Ska ju skriva in mig på jobb och utvecklingagarantin i januari också. Då är mina a-kassedagar slut. Så vem vet vad de hittar på. För en människa med stort kontrollbehov är denna sits väldigt otrygg och jobbig.   

Men jag ska försöka släppa detta ikväll nu när jag ska till Göteborgsoperan och se ett julspel. Vann biljetter från Bostadsbolaget. 2 biljetter a´395 kronor. Kul!   

Så himla roligt och intressant det var att gå på Kattmässa. Inte en endaste katt var där, men istället var vi ca 400 kattokiga människor som yrade omkring bland alla försäkringsbolag, kattmatstillverkare, kattbeteendevetare m.m.  Blev man trött i fötterna så kunde man lyssna på en massa olika föredrag om våra pälsklingar. Specielt intressant var ju Susanne Holmström. Hon brukar ju prata katter i Gokväll, och har ett härligt förhållande till katter. Hon tillkallas allt som oftast för olika ärenden där det behövs en speciallist. Sen fick man ju "smakprover" på all världens kattmat och annat kul för de små. Långa armar innan vi kom hem. 10 kg kattsand bl.a Fick också prata med en veterinär om mina kattproblem. Så jag är jättenöjd. Kan rekommendera er att gå på detta om det kommer till era hemtrakter. Just denna mässan hette I love Cats och arrangerades av Anicura - Västra djursjukhuset i Göteborg.

Igår gjorde jag mitt första arbetspass med handledning på Sifo. Jesus Christ! Hade känning av migrän innan jag åkte in men tänkte att jag skulle försöka ändå. Det höll några timmar sen uthärdade jag inte längre. Bara lägga sig i en soffa och ta en migränspruta. Bra och fin start på det nya jobbet.    Blir nog inte långvarig där kan jag tro. Miljön där 40 intervjuare sitter o ringer är ju inget att hurra för. Vi sitter tätt, tätt, tätt med en liten vägg mellan datorerna. Ett jäkla liv när alla pratar. Så det är lite förhöjd migränvarning redan där. Plus att jag var spänd och nervös naturligtvis. Nästa pass är på tisdag kväll. Ska absolut dit och testa igen. Så får jag väl se hur det utvecklas. Måste göra 2 arbetspass per vecka. I mitt fall kvällstid och 4,5 timmar varje gång. Så jag måste ju ändå ha ett jobb till. Eller hitta något annat som jag kan försörja mig på...

Idag blir det en slappardag. Men mycket lugn och ro.   

...vad dagarna rusar iväg.   

Hade bestämt mig för att gå den där "utbildningen" även om den var obetald. Får ju ta det som en erfarenhet. Måndag-tisdag sammanlagt 8 timmar. Men de ringde på måndag morgon och meddelade att kursledarna var sjuka båda två. Så nu blir det ett nytt försök nästa måndag och tisdag. Och eftersom jag är inne i en migränsväng igen så kändes det ganska skönt att slippa denna veckan.   

Däremot knackar ju första advent på dörren. Och mina fönster som verkligen behöver putsas. MEN jag måste ta det lugnt och inte stressa upp mig.   Annars blir ju migränen ännu värre. Det blir säkert jul i Sverige trots att jag inte har putsat mina fönster.   Så man får ta det kallt. Katterna är ju också roliga. De sitter gärna i fönstren och tittar it. Med nosen tryckt mot glaset. Så det blir ganska omgående 1000 nya små nosavtryck där.   

På lördag vill jag i alla fall vara frisk. Då ska jag på Kattmässan I love cats. Massor av utställare (dock inte av katter) och många föredrag. Kommer sitta där hela dagen. Och förhoppningsvis lära mig ett och annat. Smakprover skulle det visst vara också...Eeehhh... Jag tänker då inte smaka på kattmat...   Hihihihi....

....fick precis telefon från företaget jag var på igår. De var intresserade av mig.   

Inte dåligt för en gammal tant  som är både halt och lytt...

Igår var vi 5 stycken som fick info och anställningsintervjuer. Då framkom att detta är bara ett jobb på timmar. Man får, på ett schema, ( 2 veckor i taget )lägga in sig, och hoppas att man får ihop tillräckligt så man kan betala hyran.... Inte riktigt vad jag hade tänkt mig. Däremot kan man så småningom få jobba hemma om det funkar. Och DET är jag ju intresserad av. Visserligen kvällstid. Men man är ju hemma 1 minut efter man slutar så det är ju gött.

Lönen var ju heller inget att skryta med, ungefär som a-kassan jag har nu.  I vilket fall som helst ska jag börja på en 2-dagars utbildning på måndag. Obetald! Stannar man sedan i företaget och har gjort 100 timmar så kommer man få betalt för den.

Det stora kruxet nu är ju Arbetsförmedlingen, A-kassan och Försäkringskassan. Min A-kassa tar slut 1 februari och sen går jag in i Jobb och utvecklingsgarantin. Försäkringskassan tar över utbetalningarna och naturligvis har de helt andra regler. Så A-kassan och AF är mailad nu. Så får vi se vad de svarar. Sen ska väl FK säga sitt också. Ja..ja..ja... Inget att få högt blodtryck för nu..Får se vad de skriver först. Vill gäääärna ha alla beslut på papper. Så därför mailar jag istället för att ringa.

Lite spännande är det ju i alla fall.